Våndan tär på mig. Osäkerheten förstör min ro.
Tankens kraft, viljans väg har övergett mig.
Hjärtat mitt är fyllt av hans leenden,
överväldigad av hans väsen.
Min kamp för att glömma honom är som
en flock skenande hästar.
Jag kan utan att kunna, jag vill utan att vilja.
Jag drömmer om honom.
Jag vaknar med hans namn på mina läppar,
hans kropp inpräntad i mitt sinne.
Jag ber av hela min själ att glömma honom, att gå vidare.
Men djävulen har satt sina klor i mig,
han hugger tag i mig med sitt djävulska skratt och
hotar att inte släppa taget om min själ.
Det var den värsta nyårsfirande jag varit med om för att du har sabbat hela kalaset för mig. Du kunde ha stannat hemma, kunde visat mig respekt att inte kommit med din japanska, genom att visa mig hur kära och flirtiga ni var sårade du mig mer än tusen ord. Fatta du hur ont det gör, fastän vi har gått både vidare. Idag har jag en annan och dig med lever på olika ort men ändå låter du mig inte vara ifred.
så många tankar flög omkring mitt huvud om gamla minne,ditt leende, din famn, och hur du brukade mig hålla mig sådär tätintill dig. Du sa att du älskade mig mer än något annat men du sårar mig också mer än någon annan. Kärleken är som krig, det finns bara en vinnare och en förlorare du har tagit ledning genom att tömt mig på energi, kraft och glädje. Du tog din hämnd på mig, du dödade mig..
släpp mig och låt mig gå,,,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar