Min mamma är sur!

som länge jag kan minnas har min mamma alltid varit stark, självständig och oberoende av någon annan samt klok, tuff älskar leva livet på ett lyxigt sätt. Som liten hade jag min mamma som förebild tävlade med henne, ville gå om henne och bli precis som hon är. Jag identifierade mig som hennes skugga. Nu när jag är vuxen har varit med om livets stora och små förändringar samt upplevt kärleken på både gott och ont inser jag att jag är inte alls lika stark som mamma är.
Enligt min mor har hon sin livsfilosof handlar om pengar, makt och egoisthet, till skillnad från mina åsikter, livsväderingar. jag tror fortfarande att det finns sann kärlek som inte kräver mycket av varandra-villklöst att älska en person, familj och barn och vänner. men jag kanske är för naive som tror på detta i dagens sämhälle. Min mamma har varit med om stora förändringar genom åren har haft ett par brutna förhållande hon har mått dåligt, hon har gråtttit och hatat men hon tar sig ur krisen lika lätt som det har aldrig hänt. Med den inställning har jag svårt att uppnå att förlåta, glömma och begrava. Jag har mycket kvar att lära mig om livet känns det som, lära mig att hantera mina känslor så det inte påverkar mitt nyfunna liv.
Mormor sa en gång i tiden att vi kvinnor som har värdighet,stolhet och sund vädering kan charma omgivning med sitt skratt, sin charm och sin kunskap men aldrig säljer sin kropp.
detta råd har jag med mig livet ur. tack mormor